Efter att jag målat om textremsorna ett antal gånger, enades jag med mig själv, att det fick lov att bli mörklila till slut. Nog för att jag kan vara ganska så velig, men när det väl blir rätt färg, så är det något som sjunger till i kroppen. Det bara stämmer!
Mörklila, är alltså färgen för dagen. Eller kvällen kanske man ska säga.
Lila är en färg som ofta passar, jag tycker den är ljuvlig!
SvaraRaderaLika ljuvlig som jag misstänker att din utställning blir, jag längtar...
Kram!
Jag känner igen det där - att det bara känns när det är rätt färg (och när det inte är det!). Dina bilder är så härliga. Jag älskar färgerna - trots att jag tenderar att dämpa färgerna i mitt eget måleri.
SvaraRadera