lördag 11 maj 2013

Familjeliv

Det pågår ständigt diskussioner, åsiktsutbyten, känslostormar, fridfullhet, tårar rinner och det skrattas. Allt ska få plats i en familj. Men ibland så är härdsmältan oundviklig. Och det är ju ganska befriande. När den är över!
Jag och dottern hade en sådan i höstas och då när man minst anar det, mitt i alla känslostormar, då kommer målarlusten.

Denna tavla kommer aldrig att lämna huset. Den betyder mycket för oss båda och nu kan vi som väl är tänka tillbaka på det som tonårs/mamma-bråk. Eller utveckling. Det beror på hur man vill se det ;-)
Ja, men detta är ju endel av livet!

3 kommentarer:

  1. Ja man ska väl prövas som förälder kanske...Min son, som har trettonårsdagen i antågande, sa precis idag att jag inte får skriva "puss och kram" i mina sms - för det gör man ju bara till bebisar. Ja vad säger man...visserligen ett ganska delikat problem om man tänker på vad som komma kanske skall, men ändå! Kram

    SvaraRadera
  2. Heeej! Tack för titten inne hos mig. Jag brukar kika in till dig då och då och har följt dina fina tavlor som du bidragit med till olika insamlingar, kul! Tavlan i detta inlägg är ljuuuuvlig och jag förstår att den kommer att stanna hos er för alltid. Måla på........kram Hanna

    SvaraRadera
  3. Vilken fantastiskt underbar tavla!

    SvaraRadera